Excorcisten... i first person?

Jag har läst en intressant berättelse som heter Kom Närmare av en författare som heter Sara Gran. 

När jag plockade upp och tummade igenom boken kände jag nästan genast att jag skulle tycka om den. Boken är tunn och språket är kort och koncist. Sådant brukar jag gilla.

Jag blev inte besviken.

Boken skildrar ett klassiskt skräckscenario, nämligen att en ung människa blir besatt av en demon i bästa Exorcisten anda, men berättelsen leker med scenariot: det utspelar sig nämligen helt genom ögonen på den besatta.

Upplevelsen är obehagligt klaustrofobisk. Tänk att bokstavligt talat vara fången i sin egen kropp, omgiven av en omvärld som inte förstår vad det är som händer med dig, och ingenting gör för att hjälpa.

En riktigt ruggig historia faktiskt!

Och sådant gillar vi, eller hur? 

Boken valdes naturligtvis ut på det sedvanliga slumpmässiga sättet från det lokala biblioteket. Jag börjar misstänka att om man placerar alla böcker jag slumpmässigt lånar på biblioteket bredvid varandra skulle någon form av hemligt kosmiskt meddelande uppenbara sig.